“Skvi bevara vårt nutida biomedicinska kulturarv?”. Lars Thorén-forelæsning, Uppsala 14. oktober 2004

(Resumé af foredrag)
Thomas Söderqvist, “Ska vi bevara vårt nutida biomedicinska kulturarv?”, Lars Thorén-föreläsning, Uppsala medicinhistoriska förening och Stiftelsen för ett medicinhistoriskt museum i Uppsala, torsdag 14 oktober 2004, kl. 19
[pic-1]
* Tack för invitationen.
* Visste inte att jobbet innnebar att vara föreståndare för Medicin-Historiska Museet.
* Anekdoten med dekanen.
* Det var världens chans [pic 2]:
– 4000 kvadratmeter mitt i Kph – ett 1700-talspalats
– ca. en kvarts miljon föremål, många helt tillbaka till 1700-talet
– en fantastisk samling målningar och fotografer
– ett fint arkiv och ett stort bibliotek.
dvs. ett av Europas största och rikaste medicinhistoriska museer.
* Här är lite exteriör- och interirörbilder [pic 3 – 9]
* Men också ett ställe man kunde få panik av [pic-10]:
– lite av samlingarna var registrerade.
– inga anställda som var professionella på det museologiska.
– huset var slitet och smutsigt.
– försiggick nästan ingen forskning
– utställningarna var från början av 70-talet
[pic-11-blank]
* Det som krävdes för att komma vidare var:
– professionalisering – ny personal på museumssidan + en kull doktorander
– politisk, moraliskt och ekonomiskt stöd från fakulteten
– en ny inriktning på hela institutionen
* Och det är den inriktningen jag ska prata om nu – plus om de problem som den nya inriktningen reser för oss
* Den nya inriktningen sammanfattas i namnet Medicinsk Museion [pic-12].
– kombination av universitets- och museumsinstitution. Dvs. en universitetsinstitution som bedriver forskning och undervisning i medicinhistoria – och dessutom vi har vi samlingar och utställningar. Allt integrerat i samma hus.
* Men det avgörande är ju inte namnet – men konceptet. Vad går den här Museion-idén ut på? Vad kan man göra med ett medicin-historiskt museum idag som förtjänar att ge det ett nytt namn?
* Varje tid har sin slags medicinska museum [pic-13]
– 1500-talet, kuriosakabinetten (Wunderkammern), starkt medicinskt inslag. materia medica (örter, oljor, mineraler, torkade huggormar, enhörningshorn, mumier og kranier mm.) — men inga organ i sprit, inga kirurgiska instrument, inga fysiologiska apparater, inga sjukhussängar, mm.
– organsamlingar under 1700-talet. Hunterian Collection. Studiesamlingar. Dvs. medicinska museer parallella med naturhistoriska museerna (klassifikation av sjukdomar).
– mitten av 1800-talet kunde läkarkonsten uträtta nåt. Andra halvan av 1800-talet den moderna vetenskapliga medicinens genombrott. Dvs. läkarvetenskapen blev en del av det moderna framsteget. En framstegshistoria. Medicin-historiska museer som bars av läkarnas professionella stolthet. Samlingar av instrument och apparater, som vittnesbörd på moderniteten.
– vår föregångare (MHM) är ett sådant triumf-museum. Grundat 1906. Så vi har en rad stora instrumentsamlingar. Sammanlagt ca. 250.000 föremål.
– Men MHM kom stort sett aldrig med på trenden att se medicinhistorien som en del av samhälls- och kulturhistorien. Sct. Lars i Lund; Medicinhistoriska Museet i Göteborg.
* Det gör att vi är beredda att bygga upp en ny generation medicinska museer. Som fokuserer på medicinens nutidshistoria. De sista 50 åren har 95% av all medicin försiggått (alla kategorier.
– vår uppgift: att förstå medicinen i kulturen och historien under de sista 50 åren. Det har inget museum satt som huvuduppgift [pic-14].
* Vad har hänt?[pic-15] Stora politiska, organisatoriska och sociala förändringar. Nya sjukdomar. Stora förskjutningar i hälsoproblem, både nationellt och globalt. Men kanske mest iögonenfallande är:
– molekylarisering – genterapi – molekylär terapi
– digitalisering. Neonatalavdelning eller intesivavdeling liknar cockpiten i en Boeing 747.
* Få medicinska museer har tagit utvecklingen på allvar. Det ger två problem:
– det moderna biomedicinska kulturarvet försvinner
– framför allt ger insamlingen konsekvenser för det medicinska museumskonceptet. Det ska jag säga mer om.
* Ta tex vad vi menar med ett museumsföremål.
– museernas uppgift är att samla på det påtagliga (“tangible objects”). Man älskar konkreta och uppsiktsväckande saker och ting. Som väcker emotionella reaktioner.
* Här är två bra föremål [pic-16]. Lithoclasten och den obstetriska tången. Tilverkade av lätt igenkännliga material (trä och metall). Liknar verkstadsinstrument (tänger). Vem som helst kan förstå hur de funkar.
– lithoclasten är min favorit.
– alla medicinska museer har massor af såna här instrument som väcker emotionella reaktioner. Fottrampade tandläkarborrar, siamesiske tvillingar i sprit, amputationsknivar och -sågar osv. De är väldigt populära.
* Men – dagens medicinska föremål är inte konkret.
– genchippen [pic-17]. “Human Genome U133A Array” från Affymetrix: “the expression level of 18,400 transcripts and variants, including 14,500 well-characterized human genes”.
– mkt viktig i medicinsk forskning och diagnostik idag. Men väcker inte emotionella reaktioner.
* Problemet: Biomedicinen fyller mer och mer i livet. Men behandlingsmetoderna är svårare att förstå, instrumenten mer abstrakta.
– plåt- eller plastlådor, fyllda med elektronik och små dioder som blinkar.
– ett nutida kirurgiskt instrument kan vara piller, tex. AstraZeneca’s Losec®
* En annan konsekvens är att gränsen mellan fysiska “föremål”, resp. “bilder” och “texter” suddas ut. Tex. PET-scanner (positronemissionstomografi [pic-18]
– förklara maskinen
– vad är “föremål”, vad är “bild” och vad är “text” i den här PET-scannern?
– vad på magasin, vad ska i arkivet, vad ska på biblioteket, vad ska i den ikonografiska samlingen?
– och hur mkt av PET-scanneren är meningsfull på en utställning?
* Detsamma gäller Losec. Vad är “föremålet”? Pillret är inte intressant. Omeprazol-molekylerna kan inte ses. Molekylmodeller gör sig bättre i böcker eller på dataskärmar. Det mest intressanta “föremålet” är det internationella nätverk av forskare, ingenjörer och finansanalytiker som gjorde successen möjlig.
* Så vad ska vi med medicinska museer i framtiden?
– idag är de flesta medicinhistoriska museer i världen en kombination av 2., 3. och 4. generationens museer (pic-19). Fyllda med läkarkonstens landvinningar. Konkreta och lättigenkännliga föremål, texter och bilder.
– men när de här “föremålen” och “bilderna” och “texterna” blir allt mer abstrakta — och smälter samman, dvs. när “museet”, “bildsamlingen” och “arkivet” konvergerer — ja, så får alltså vi problem med det här traditionella, moderna museumskonceptet.
* Så den uppgift vi ställt oss för Medicinsk Museion är att finna lösningar på insamling och utställning av de senaste 50 årens biomedicinska revolution.