Thomas Söderqvist 
Organisatorisk set er der ikke meget tilbage af Tornbladsinstitutet (tidligere også kendt som Embryologiska Institutionen) ved Lunds Universitet. Instituttet blev dannet i 1931 ved en privat donation og den nuværende forstander gik i pension for mere en ti år siden.
Universitetet vil gerne bruge den smukke bygning til andet. Det er bare et problem — den store samling af embryologiske præparater i kælderen. Det drejer sig dels om en stor samling snitpræparater af embryoer fra en række dyr i forskellige udviklingsstadier, dels om en samling hele embryoer fra en lang række dyrearter, dels om et mindre antal humane abnorme foster.
I 2006 bad dekanen for det medicinske fakultet ved Lunds Universitet mig om at vurdere samlingens værdi. Jeg skrev at samlingen, såvidt jeg kunne vurdere, var uden modstykke:
Till Medicinska Fakulteten
Lunds Universitet
Värdering av samlingarna på Tornbladsinstitutet
Tack för uppdraget. Det har varit intressant och lärorikt. Jag har besökt Tornbladsinstitutet vid två tillfällen i oktober och november, sammanlagt ca. 6 timmar, och har därigenom fått god insikt i förhållandena, dels genom självsyn, dels genom samtal med professor Bengt Källén. Vid ett av tillfällena deltog också konservator Ion Meyer, Köpenhamns Universitet, som expert på konservering av humana prepatater.
Jag kan bara uttala mig i min egenskap av medicinhistoriker och museumsman. Jag kan inte uttala mig om samlingarnas evt. nutida medicinska eller naturvetenskapliga värde.
För mer detaljerad beskrivelse av samlingarna, se Jonas Bromans utlåtande. Min värdering härutöver är:
Mht. snittsamlingen: Om den eventuellt inte skulle anses ha vetenskapligt värde, så måste den under alla omständigheter bevaras som ett fantastiskt historiskt dokument över en viktig period i den komparativa embryologins historia. Jag kan inte påminna mig att ha sett en liknande samling i något museum i Europa. Det finns flera forskargrupper i Europa (tex. den embryologihistoriska gruppen vid Department of History and Philosophy of Science, University of Cambridge, finansierad av Wellcome Trust) som bedriver forskning om ämnet och som dessutom är intresserade i vetenskapens materiella historia och som därför vore mycket intresserade i att kunna använda sig av samlingen. Samlingen är väl bevarad och kräver endast marginella konserveringsåtgärder. Min rekommendation är att den doneras till en naturhistorisk eller medicinhistorisk institution inom eller utanför Sverige. Det torde inte stöta på etisk patrull.
Mht. normalembryosamlingen: För denna samling gäller också att om den inte skulle anses ha vetenskapligt värde, så måste den bevaras för framtiden som en medicinhistorisk samling. Den enda samling i Europa den kan jämföras med är den komparativa-anatomiska samlingen vid Royal College of Surgeons i London (Hunterian Collection), men denna samling har nästan inget embryologiskt material.
Normalsembryosamlingen är, liksom snittsamlingen, ett enastående historiskt dokument över en viktig period i den internationella komparativa embryologins historia. Tyvärr är den i dåligt skick och kräver restaurering svarande till ca. ett års konserveringsarbete. Min rekommendation är att om ingen vetenskaplig institution kan ta emot den, så bör den doneras till en medicinhistorisk institution inom eller utanför Sverige. I givet fall bör man försäkra sig om att den verkligen blir bevarad, eftersom det alltid finns en risk för att den kan komma att destrueras av förment etiska skäl.
Mht. den patologiska embryosamlingen: Det finns en hel del liknande samlingar i Europa. Men denna lilla samling är i mycket gott skick och det bästa lösningen vore därför att donera den till ett museum som redan har motsvarande samlingar för att komplettera dessa. Därigenom löser man också de evt. etiska invändningar som evt. kan göras mot en donation.
I alla tre fallen finns det institutioner i de nordiska länderna som kan ta emot samlingarna. Kostnaderna för donator/mottagare ska dock inte underskattas. Snittsamlingen fyller en rad tunga plåtskåp som kan vara besvärliga attt flytta. Normalembryosamlingen kräver i storleksordningen 0,5 mill. kr för konservering. Den patologiska samlingen kan däremot doneras utan större omkostningar.
Sammanfattningsvis: Alla tre samlingarna gjorde ett mycket stort intryck på mig. Jag har under mina år som medicinhistoriker och museumsman inte sett något liknande. Snitt- och normalembryosamlingarna har såväl kultur- och medicinhistoriskt som musealt stort internationellt värde. Den patologiska embryosamlingen är mindre unik, men till gengäld lätt att avyttra till en lämplig (också etiskt ansvarig) mottagare.
Låt mig tillägga att en destruktion av någon eller delar av samlingarna vore att betrakta som en form för kulturhistorisk vandalism. Det är ingen tvekan om att det handlar om unika samlingar, såväl kultur- och medicinhistoriskt som musealt, och uppgiften består således i att finna seriösa mottagare (”fosterhem”) åt dem.
Med vänlig hälsning,
Köpenhamn den 5 december 2006
Thomas Söderqvist
Som sagt ved jeg ikke om samlingen har naturvidenskabelig værdi. Men det er ikke nogen som helst tvivl om, at den har meget stor kulturhistorisk værdi.
I de fem år som er gået siden jeg skrev ovenstående rapport er der ikke sket noget. Ingen institution har villet tage ansvar for samlingen. Det er en overhængende risiko for at den vil blive destrueret når universitetet bestemmer sig for at istandsætte bygningen og bruge den til andre formål. Det ville være kulturhistorisk vandalisme.
Men nu har kunsthistorikerne i Lund begyndt at interessere sig for samlingen (se efterfølgende post). Lad os håbe at det planlagte seminar i slutningen af januar vil skabe så meget opmærksomhed omkring samlingen, at den bliver bevaret for fremtiden.
